måndag, oktober 01, 2012

kardborrar och övermänskligt självförtroende

Jag har nu studerat i sex veckor och framför mig har jag i runda slängar fem års studier kvar. Jag ska studera i FEM ÅR! 

Hittills har jag haft extremt kul på lektionerna, jag har lärt mig massor, jag har fått ögonen för sådant jag inte själv visste att jag skulle vara intresserad av, jag har upptäckt att vissa saker går trots att jag innan var fullt övertygad om att jag aldrig skulle klara av det. Jag har på sex veckor fått nya perspektiv och jag har lärt känna många intressanta personligheter. 

Men ett dåligt självförtroende har också vält över mig i kallduschar. Kritik är något som fastar mer än något annat, det spelar ingen roll hur stor kritiken är, det kan vara sjutton positiva meningar och en enda mening som innehåller: du borde stärka detta, du borde läsa mer om det här, du behöver jobba mer med... en enda mening kan rasera allt. De positiva orden rinner av mig, men den envise kritiken fastnar, som en äcklig kardborre i en långhårig vildkatts päls.

På nästa lektion kan det gå superbra igen, självförtroendet är på topp, ja det är så mycket på topp att det nästan svämmar över. Det är då vinnarinstinkten vaknar till liv, på allvar. Är man så här bra som jag är, ja då finns det ingen som kan stoppa mig. Jag är bäst, så enkelt är det. Självklart säger jag det inte rent ut, det vore lite väl drygt, men med ett överlägset leende vet jag, att jag är bäst! Är man bäst ska man också vinna, till varje pris ska man vinna. Att vara näst bäst duger inte, det är första priset man är ute efter. Man tar till alla medel och man kämpar, man kämpar tills man blir blå, till och med när man ser att man egentligen inte har en chans att vinna så fortsätter man, det ska gå! 

En svår uppgift som inte blir hundra procent gör att kardborren i pälsen kliar, självförtroendet man hade lektionen innan, timmen innan, sekunden innan börjar ifrågasättas. Varför har du ett sånt bra självförtroende, vad har du att flina åt, så bra är du faktiskt inte. Ingen tycker att du är bra, du ska vara glad om de ens tänker behålla dig på den här skolan. 

Lite tårar, lite ilska och lite frustration pyser ut som ångan från en kaffepanna, en riktigt en, inte en kaffebryggare, jag snackar en kaffepanna på spisen med färskt iskallt vatten och nymalda bönor som visslar när hon är klar, ett mindre sidospår... Tårarna, ilskan och frustrationen pyser ut, tröttheten sätter in, jag sover. Jag vaknar och en ny dag nya möjligheter väntar, kardborren har jag glömt bort. 

Idag ska jag vinna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar