känner så ofta att jag inte riktig passar in, att jag är fel i alla sammanhang. jag är alltid den som lika gärna kunde ha varit hemma, det blir inte roligare för att just jag är med.
skriver inte det här för att få sympati, men jag känner att alla andra är så självklara.

finns bara där, jag hänger bara på. 
jag vill känna mig självklar, efterlängtad och saknad.
men jag är ingen.

jag traskar på genom livet, men gör ingen skillnad.
och jag vet inte varför, jag måste vara Sveriges tråkigaste människa.
men hur blev jag det?
jag försöker, men allt faller bara platt.