Jag tror på Gud!

Jag tror på Gud, och jag tror att Jesus faktiskt var Guds son! 

Och ja, jag tror på den helige anden också!

-Religionen är orsaken till alla krig

-Egentligen har alla religioner samma Gud

-Det var inte Gud som skapade människan, det var människan som skapade Gud

-Om Gud är god varför finns det så mycket lidande?

-Allt går att bevisa med vetenskap, men man kan inte bevisa Gud

Jag har hört allt detta, många gånger. Men jag tänker inte bemöta det, för det kommer bara sluta i en teologisk diskussion  där två sidor försöker överbevisa varandra till vilket pris som helst och ingen blir vinnare.

Jag kan inte förklara eller inte ens förstå varje bokstav i Bibeln, jag vet inte hur varje bibelord ska tolkas, om det ens ska tolkas alls. Det skrämmer mig lika mycket som er när maktgalna fanatiker plockar ut små bitar ur Bibeln och slänger det i ansiktet på människor. 

Jag tror på en Gud som försöker lära människorna att Älska och inte döma varandra.

Den Gud som finns i min hjärta älskar alla sina unika skapelser. 

Jag kan inte stå upp för alla historiska korståg, inte heller kan jag förstå hur man kan döda varandra i Guds namn. Det är inte alltid jag förstår kyrkornas alla regler och lagar. Det enda jag kan stå upp för är att jag tror på Gud. Gud är för mig mer än bara en bok

Bibeln har gjort Gud fyrkantig och begränsad, sån är inte den Gud jag tror på!

Jag försöker inte göra min egen religion, det enda jag kan säga är att jag tror på en Gud som hör mig när jag ber!

Gråt!

Gråt du!
Att gråta är ett behov vi har precis som vi har behov av att skratta, fisa, sova, äta kakor och älska!

Vi gråter när vi slår oss, när vi drabbas av sorg, när vi behandlas illa, när vi är trötta, när vi är lyckliga.
En del gråter varje dag och andra tre gånger under hela sin livstid.

Själv gråter jag när jag är stressad eller när jag känner mig trög och "du-ska-inte-tro-att-du-är-någon-a´la-jante" kommer smygande. Jag gråter sällan när det är sorgligt på film, men det har hänt, en gång. Ibland vet jag inte själv varför jag gråter, tårarna bara kommer.
Det kan bero på att jag inte gråtit på länge.
Efteråt mår man bra, eller åtminstone bättre.

Om man gråter ofta och gråten inte löser något så bör man nog söka hjälp, men annars så tror jag att det är bra att gråta om man känner behovet av det.

När man gråter så blir det ofta pinsamt och jobbigt och omgivningen ska "lösa problemet" och ser det som en seger när den gråtande torkat bort sina tårar, nu ska allt bli bra ska du se.
Kan man inte bara få gråta i fred? Hur farligt kan det vara, egentligen?
- Sluta gråta nu
- Vad är det som har hänt?
- Gaska upp dig nu
- Ska jag berätta en rolig historia så att du blir glad?

Varför är det så tabu att gråta?

Jag har behov av att gråta ibland, oftast så är jag inte så ledsen utan bara lite nedstämd eller trött eller arg. Om jag får gråta en skvätt så släpper spänningarna, ungefär som att magontet går över om man bara får fisa lite, det är tydligen också tabu, att fisa, men det kan jag ta upp i något annat blogginlägg.

Så låt folket få gråta lite!

önska kostar ingenting

Jag är så trött att jag bara vill ge upp. Jag vill skita i allt vad studier och träning och städning heter...

JAG VILL INTE 


Som tur är så bromsas jag av tanken på konsekvenserna!

Utan studier blir jag arbetslös eller utnyttjad på ett skitjobb.
Utan träning kommer min kropp inte orka, jag kommer få ont och jag kommer bli fet.
Utan städning kommer hemmet förfalla och två arga tanter med en kameraman kommer knacka på och göra en tragisk dokumentär om mitt förfallna liv och bostad.

Jag önskar att jag 1. blev snuskigt rik så jag inte behövde studera och jobba, eller 2. blev sjukt intelligent och snabblärd över en natt.

Jag önskar att 1.en personlig tränare kom hem till mig och böjde mina armar och ben i form eller 2. att jag fick superenergi och blev en sån där som måste träna en gång i timmen "jag mår så dååååligt utan träääning, jag är liksom beroende..."

Jag önskar att 1.en städfirma kom hem till mig och sa att jag vunnit livslångt abonnemang hos dem som innefattar allt från damning, plock av grejer, fönsterputs och tvätt eller 2. att jag är de övriga fyra i familjen helt plötsligt började tycka att städa och tvätta är det roligaste man kan göra tillsammans.


Jag lärde mig en sång när jag var liten som min pappa alltid brukade påminna mig om... "önska kostar ingenting" jag tror det var hans sätt att sätta stopp på allt tjat jag hade om nya barbiedockor, böcker och nya skor. Önska på du, önskningen är i alla fall gratis.

Lite perspektiv på detta, jag kan för all del sitta här framför datorn och önska att alla uppsatser var klara, kroppen vältränad och hemmet skinande rent. För önska kostar mig ingenting, det kostar mig ingenting, och det ger mig ingenting...

Jag får helt enkelt sluta önska mig magiska lösningar och själv se till att saker och till blir gjorda.

Välkommen du tråkiga verklighet 

Fine! Kalla mig pryd då!

Varför är grova kränkningar, våldtäkter och detaljerad misshandel underhållning? Varför görs sexscenerna i dagens filmer lika detaljerad som i en p-rulle?

Och varför, varför skulle jag vilja sitta i en tv-soffa och se på detta?

Underhållningsvåldet i film och spel blev grövre hela tiden och människor tittar med apatiska blickar på detta. De lämnar soffan efteråt, totalt oberörda. "Vadå, det är ju inte på riktigt"

Är det bara jag som är känslig eller rent av pryd? För jag mår sjukt illa efteråt. Det jag hört och sett kan sitta kvar i mig i flera dagar, vissa saker i flera år.

Detta är inte underhållning för mig.

Jag kan förstå att för att göra handlingen spännande i en deckare, thriller, action eller till och med i en kärleksfilm så måste kanske dessa bitar vara med, men varför måste man visa allt? 

Varför måste jag matas med blod, skrik och könsorgan? 

Jag önskar det kunde göra fler filmer med klass, kvalitetsfilmer som har spänning, kärlek och intriger men som är så välgjorda att inte äcklet behöver vara med för att väcka känslor. 

Why are there so many songs about rainbows?

jag vet inte vad som hände, men jag blev plötsligt så väldigt trött. Att lyfta foten och sätta den framför den andre känns som att bestiga ett berg. Orkar inte...

Något har sugit ur allt liv och energi ur min kropp.

borde laga mat, träna, plugga.

vill bara sova, trött

orkar inte le

vad hände?

delar en youtube tänkvärd sång till er

Vill bara säga er...

...att Åsa Sääksjärvi härmed är klar med Matte 2. Jag tänker belöna mig själv med att köpa nya skor!

En månad

Det har nu gått en månad!  Snart är jag klar med matte 2, satsar på att skriva min sista ekvation i slutet av nästa vecka. Jag valde efter moget övervägande att släppa en kurs för att få mer kvalité på de andra ämnena, det känns som ett bra beslut.

Nu är det full fram mot universitetet, planen är att vara på plats i januari. Ska tilläggas att än så länge har jag ingen plan B, men men... den dagen den sorgen! Det löser sig alltid.


Ok, dags att steka rårakor för första gången i mitt liv. Visst kan man riva potatisen med skalet på? Näringen sitter väl i skalen? Dessutom är det för jobbigt att skala!