inga världskatastrofer

Igår kväll när jag cyklade hem tyckte jag att sista biten var ovanligt trögtrampad, det lät konstigt och bakhjulet svajade. Var till slut tvungen att stanna och konstatera punka. Maken bytte slang och fixade, så i morse kunde jag utan problem trampa iväg igen. Halvvägs till universitetet blev det trögt och cykeln var inte så ljudlös som man ska kunna förvänta sig av en cykel, bara att stanna och konstatera samma sak som kvällen innan. 

Det jag insåg när jag stod där med mina defekta cykel var att visst, det är tråkigt, men det är ingen världskatastrof. Jag fick helt enkelt parkera och låsa cykeln och hoppa på närmaste buss. Nu sitter jag här i skolan, hittade en kafeteria där personalen hade ovanligt glatt morgonhumör. Kaffet är gott och snart ska jag på en spännande föreläsning. 

Jag har det som är viktigt, min familj, mina underbara släktingar, vännerna, en sysselsättning och mitt kaffe. Vad är då en punka? Jag har ju även en make som älskar att laga punkteringar.

Ta hand om er och kom ihåg att andas när det går lite snett...