Finns det fler som bara vill pausa livet och lämna den lilla fyrkanten som vi kallar vårt liv, se vad som finns utanför?
Bara åka väg, utan mål, utan tanke. Bara försvinna?
Det måste finnas något mer...
Anpassa dig!
Ta ansvar!
Smält in!
Agera normalt!
Jag är så trött, så rastlös att jag bara vill skrika! Men det går inte, för vad skulle då grannarna tänka?
Så styrd av samhällets normer, utbilda dig, skaffa dig ett jobb, gör rätt för dig, för livet handlar bara om att kunna försörja sig så man kan överleva! Men jag vill inte överleva, jag vill LEVA!
Spara, planera, ta ansvar...
Varför finns det inga överraskningar kvar här i livet..?
Nu ska jag avsluta detta blogginlägg, jag behöver bajsa hunden, laga mat, jobba, plugga...
De flesta känner nog sådär emellanåt. Ekorrhjulet eller fyrkanten är allas vårt ok att bära. Men för min del så vill jag med handen på hjärtat inte förändra något. Inte egentligen. Jag har haft ett spännande liv. Jag trivs så mycket bättre med min nuvarande svenssonvariant. :) Fast skrika kan man, å sjunga högt och köra yoga i trädgården, för egentligen bryr sig ingen (tro mig, jag har gjort alla tre). Alla sköter ju sitt eget. Ta hand om dig.:)
SvaraRaderaPS Jo jag bor också i Örebro haha
Hej Minna, såg din kommentar först nu då jag i senaste blogginlägget relaterade till denna blogg. Jag kan förstå fördelarna med det inrutade livet, men ibland är fyrkanten som ett fängelse. Tack för dina ord Örebro-syster :)
Radera